mitt liv har bara gått utförs hela sommaren tills jag lämnade Hannes.
Det starkaste jag någonsin gjort. Men även det värsta. Första dagarna var det ingen fara - tills jag insåg att det är allvar. Jag hade alltid haft någon där, någon att krama och pussa, någon att bara hålla om när jag mådde dåligt. I ett helt år hade jag kännt mig älskad varje dag. Eller nästan.
Men sen när allt blev skit mellan oss mådde jag jättedåligt. Jag kände mig så ensam och hade ingenstans att ta vägen tills jag valde att lämna honom.
Som sagt, dom första dagarna gick det bra. Men efter en vecka insåg jag att det var allvar. Jag var ensam.
Jag hade mina vänner som hjälpte mig genom dagarna. Men sen när jag var ensam sprutade tårarna och dom ville aldrig sluta. Mamma och pappa började bli oroliga när jag flydde hemifrån varje gång jag ville vara ensam, jag grät och sprang bara ut och kunde vara borta i timmar. När jag tänker tillbaka känns det väldigt töntigt, men känslan var obeskrivlig. Att förlora sin kärlek som man haft där i ett helt år (som även var min första kärlek) var hemskt. Det var som om att hela ens liv tagits bort. Jag saknade honom så fruktansvärt. Jag började ångra att jag lämnat honom. Värre kunde det inte bli - trodde jag.
När han berättade att han kommit över mig efter två dagar och älskat min kompis kunde jag inte stå ut känslan. Jag började gråta varje gång jag tänkte på honom och grät även i sällskap.
Efter ett tag kändes allting okej igen, då trodde jag det började bli bättre i och med att min kompis inte ville ha honom. Då fick jag reda på att han var tillsammans med en annan, att han alltså kommit över min kompis oxå.
Jag ringde honom och frågade om det var sant, och det var det. Dagarna därpå började han skriva med mig. Han började skriva massa känslor, började skriva massa av våra minnen. När jag frågade varför svarade han att han saknade oss. Jag hade precis glömt honom men när han började så kom känslorna tillbaka. Jag mådde skit och ville bara dö. Varje dag var en kamp och jag var så nära på att förlora då jag insåg att jag har mina vänner, min familj, mina djur. Jag hade egentligen allt jag behövde, Jag sökte mig tillbaka till världen och började umgås mer och mer med allt och alla. Jag blev kompis med min gamla barndomsvän Jossan och blev tight med Susanna igen. Livet tog en vändning och nu känner jag mig så himla stark. jag starkare än nånsin. Aldrig tänker jag nånsin låta nån göra mig så illa som han gjorde, från och med nu är det här mitt liv och mina regler. Jag kommer alltid vinna.
I MADE IT!
"i look up to the sky.
and now the world is mine,
i've known it all my life,
i made it, i made it!
i used to dream about
the life i'm livin now."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar