Jag orkar egentligen inte blogga just nu men jag gör det ändå.
har miljoner tankar som snurrar i huvudet..
..Tänker han ens på mig ngn gång ibland?
bryr han sig ens om hur jag mår?
tycker han det är jobbigt utan mig,
eller bara skönt?
undrar han aldrig vart jag är,
vad jag gör, eller hur jag har det?
tänker han aldrig på tiden som varit,
eller tiden som kunde vara nu?
mår han aldrig dåligt över allt dumt han sagt?
eller känns de bara bra?
Egentligen fattar jag inte varför jag ens bryr mig, han har gjort mig så galet illa, och samtidigt så stark.. varför skiter jag bara inte i honom, och låter allt vara, istället för att sitta här och tänka på saker som gör mig ledsen, eller ledsen och ledsen vet jag inte,
jag har ju trost allt vad jag behöver..
jag har mina närmsta, som jag älskar hur mycket som helst och skulle offra allt för,
han var en av dom förut, nu offrar jag inte ett skit längre, orkar inte försöka, jag har gjort vad jag kan och han har inte gjort ett skit, jag försökte på alla sätt och han kämpade inte ens, så nu skiter jag i de här, och resten är hans problem helt enkelt, nu är allt upp till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar