Man vet inte vad man ska göra längre, även fast man borde tagit med sig efter alla tidigare gånger, men det går inte, man kan inte ens tänka sig hur det känns att vara riktigt glad. en känsla jag saknar som fan, att vara riktigt glad, att inte ha nånting som tynger en, att kunna hjälpa sina vänner till tusen, jag kan inte ge mina kompisar tips och råd, eftersom jag själv inte vet vad jag ska göra. fattar inte varför det blev såhär, just nu är allting bara en jävla massa skit. orkar inte längre, men jag måste fortsätta kämpa, även fast jag bara står och stampar.
tack till alla som finns. ni betyder mer än allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar